Skinkajanssonbröddeggrötrevbensspjäll...
Och så marsipanen och nougaten ovanpå det, men de doftar förstås inte så mycket, bara om man håller dem nära, nära.
Men resten. Å, vad det blir mysigt ändå! Jag puttrar omkring här bland naken gran med obäddad gästsäng bredvis (där dottern sov tills sonen drog till huvudstaden) och oerhörd röra i lillens rum, och har bestämt såhär: det är mindfulness som gäller. Här och nu.
Just nu sätter jag deg till bröd, färska bröd ska det vara till skinkmackan, annars är det inte jul (enligt stora sonen, så till hans ära bakar jag - men bara hälften så mycket som om han hade varit hemma), den stora kastrullen gröt är tömd i två mindre skålar, en att äta som den är, en till ris à lá Malta (eller min egen variant därav, då), Jansson står och svalnar på balkongen och skinkan är uppe i 67 grader...
Jag tillåter mej att finnas i alla dofter. Jag njuter av känslan av att strimla lök och potatis, noterar hur sältan i ansjovisen gör att alla mina småsår på händerna svider, och jag tillåter mej att känna den skarpa smärtan när jag, ännu en gång, bränner mej.
Livet finns.
1 kommentar:
Naken gran och skinkan i ugnen här med. Men jag får skämmas för att vi äter skinkan på köpevört. Bakning är inte vår grej.
Go' Jul!
Skicka en kommentar