Jahapp. Då var det dags igen.
Förklaringen på det totala sammanbrottet kommen, och jag borde ju för fan vetat det: pms-inverkan...
Det är intressant, det där, man går ett helt liv - tretti år nu, iallafall, mycket mycket stor del av mitt liv, det var tidig mensdebut här - utan att riktigt ha koll på när det är dags. Typ.
Å andra sidan: mycket stor del av den tiden har jag ju petat i mej hormoner för att fucka upp min menscykel. Det är bara de senaste åren jag varit helt utan, ruskigt nog.
Det förstås - under graviditet och amning har ingen tillförsel av syntetiska hormonpreparat tillförts, det tar ju bort sisådär sex år från uträkningen. Mer, faktiskt, är ju en sån där hemsk långammare!
Men nu, nu slår det visst till ordentligt med pms:en. Tror jag. Eller så är det så att det råkar sammanfalla, hemska otäcka jobbiga saker händer av nån orsak veckan före mens... Och så blir det svårare att handskas med det pga av hormonerna???
Några teorier?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar