Mummel om tid

Nu är det nedräkning. Fyra dagar att jobba, sen jättelång ledighet - det är bra att ha sparad komp och annat krafs att ta ut, och det är bra att ha en chef som fattar att det är brytningspunkt nu, att jag måste vara ledig för att inte bli borta längelänge.

Men - tiden är otroligt utdragen. Och tid är det som inte finns i läget jag befinner mej just nu.

Människan spår och gud rår sa min mormor. Själv säger jag gärna att man gör planer, och sen händer livet.
Just nu händer livet. Det händer mej, och det händer andra som står mej nära, och jag är så inihelvete hjälplös. Konsekvenserna är omöjliga att överblicka just nu.

En minut i taget. Fokusera på rent praktiska saker, samtal som måste ringas, tider som ska bokas, och så juligen mitt i alltihop, den lille som tindrar och inte vet om nånting och så ska det vara.

Ungen ska få tindra, nästan till varje pris som helst, känns det som. Jag måste bara orka se till att det blir en god jul, en småputtrig mysjul med så många som möjligt av familjen närvarande som bara går.

Familj...

Jag har haft båda mina stora barn här en hel del veckan som gått, och bitterljuvt blir glasklart och gör ont och allt är uppochner.

Och jag orkar fortfarande inte, men fortsätter ändå.