fredag 22 augusti 2008

Fånerimummel

Jag bär mej åt som en idiot, och kan inte förstå varför.

Ett telefonsamtal för att få information, ja, kanske informera lite, ska det vara nåt att hetsa upp sej över?

Hetsa upp sej, förresten, få ångset ligger väl närmare till.

Först plocka upp telefonen, knappa in numret, trycka på grön knapp, och så signalerna som går fram. Försöka komma på vad jag ska säga. Vad fan ska jag säga??? Sen insikten: inget svar. Det är ingen som svarar. Jag måste göra om alltihop igen. Och igen, visar det sej.

Jag håller fortfarande på, faktiskt. Det är inte riktigt klokt. Och mår sämre och sämre, vilket inte det är riktigt klokt.

Det är ju faktiskt en väldigt stor del av det jag lever på, att ringa upp folk och få information. Jag kan det, jag vet hur man gör, jag är fan bra på det.

Så här tror jag att det kan vara: min dotter har gett mej en uppgift. Jag håller på att misslyckas med den.

Därför. Därför kan det vara så att jag fånar mej och får ångestattacker.

Inga kommentarer:

<