tisdag 26 augusti 2008

Många misstag gör jag...

Nåt så överjävligt ont i kroppen har jag. Jag verkar inte kunna låta bli att flytta möbler och grejor, vända upp och ner på allting, som en.... Som en katarsis, kanske.

En sorts rening. Rena mitt hem, få ut demonerna, skapa ett liv!

Skapa ett liv, jag. Men just nu är mitt stora problem att få ihop alla jävla kablar så att tv:n får kontakt med digitalboxen, och med dvd-videospelaren, och så ska modemet funka också. Och det gör det, uppenbarligen.

Grinade som fan idag igen, när jag pratade med den personal som hämtat hem dottern från sjukhuset till behandlingshemmet. Varför kan jag inte låta bli det??? Mest grät jag då hon sa att jag är stark, att jag är en stark mamma...

Så känner jag mej inte, kan jag säga. Inte ett dugg. Jag är bara, bara trött, och ynklig, och svag. Med mera.

Mest är jag trött, dock. Jag har svårt att hålla ögonen öppna, och det är inte bara på kvällstid, utan alltid.

Trött, utmattad, nersliten. Men jag har ett "nytt" sovrum!

2 kommentarer:

Majsanochmalla sa...

Hej MM..

Din dotter... Lilla tjejen.. Storastarkanot mamman...

Har inte alls så svårt som du har det med din tjej. Min är så liten än...

Men kampen för dem lika stor. Men jag vet.. Alla säger: -Du är så stark.. Näee.. Jag är inte starkare än någon annan.. Och nej! Vi har inget val..

För kärleken till ungarna är starkare än någonting annat... Det är den som bär, den som driver oss vidare..

Och de som aldrig försått/varit i den sittsen vet inte vad mamma/pappakärlek kan driva oss till...

Vi som varit där/är där, vet precis. Och det sliter, det gör ont... Och ibland är man snudd på galen.. Och ibland önskar man "att det värsta skulle hända" så att man fick sörja i lugn och ro...

Å så får vi ett tecken, en kram, en bekräftan att allt är på rätt väg... Och pang bom... Får kärleken till ungarna den påfyllnaden att man orkar lite till...

Men är det någon som frågat oss, om lov att slita isär oss med jämna mellanrum.. Näe... Men man kan tydligen lära sig att självläka..

Många tankar/kärlek till dig och din fina tjej...

Pok

Mallatröttastivärldeniblandbralla

Mummel sa...

Sjukt nog är det en sån oerhörd tröst att det finns fler, att vi finns för varann - tack!
Tack för att ni finns, för att ni ser mej.

Det ger ork till ett par dagar till!!!

<