Det är nåt jag alltid har, kalla fötter. Beror på att jag är nervklen. Inga signaler går fram som dom ska, då kan det bli så.
Därför stickar jag alltså gosiga raggsockor som jag kan trä på mej - och sen svärt jag ve och förbannelse över att de måste handtvättas, raggisarna, och jag kommer ju mej aldrig för med att göra det, och det börjar liksom kännas lite... Ja, klistrigt, också med det sista "rena" paret...
Får mej att tänka på andra sorters kalla fötter. Jag får ofta även de psykiskt nervklena kalla fötterna. Undvikande, kanske vi kan kalla den saken.
Det är fåniga saker, men fåniga saker som kan få tråkiga följder, och ändå...
Jag menar, vad är det som är så otroligt svårt med att säga upp en prenumeration? Eller att kontakta comhem och säga att nej, de tjänster jag just nu b-e-t-a-l-a-r för passar mej inte längre, jag vill säga upp dom och b-y-t-a från Large till Medium, tack så mycket...
Tycker jag att det blir synd om företagen som förlorar pengar? Eller skäms jag för att säga att nej, tyvärr, jag har faktiskt inte råd att prenumerera på vad-det-nu-är just nu?
Tog itu med igår. Jag tror att vindsröjet smittade, liksom, från rent fysisk rensning till ekonomisk, eller vad man nu ska kalla det för.
Nästa steg är försäkringsgenomgång. Huuu, nu rös jag riktigt! Det var ett riktigt ruskigt koncept, det, försäkringsgenomgången.... Men: nödvändig. Jag har inteinteinte råd att göda Folksam mer än absolut nödvändigt - och jag måste iallafall kolla upp det där med ungarna, vad som krävs för att vuxna barn ska få stå kvar på mina försäkringar.
Kanske är som med tv-licensen. Studenter behöver inte, eller hur är det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar