I morse vaknade jag med en insikt.
Jag har två söner också. Två härliga, underbara söner, en ständig källa till stolthet och glädje.
Allt det där har drunknat i dotterns problem. Jag har lagt alltför mycket av min kraft på det, det har blivit för mycket sorg, för mycket rädsla, för mycket av alla negativa känslor.
Inte längre. Ett långt samtal med den unge man som är min son igår gav så mycket glädje. Han är glad, lycklig, förväntansfull - och då blev jag det också.
Det är det jag måste hänga på. Jag får inte låta ett barns psykiska sjukdom ta ifrån mej glädjen över de andra barnen.
Det är det jag har gjort i många år nu, och bara det kunde räcka till en depression - men inte nu. Nu ska jag låta mina söners positiva känslor rinna över på mej - också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar