Natten har bestått av dom, vargtimmarna. Inget annat.
Där det borde finnas sömn, vila, återhämtning finns bara ångest, skräck, livsleda. Sliter bort det jävla nikotinplåstret och går ut på balkongen, hostar våldsamt, förstås, som alltid nuförtiden, när jag tar de två första blossen - men sen, sen är det bara bara underbart. Fast jag har köpt light nu. Förenat mej med den majoritet rökande kvinnor som väljer Marlboro light...
Då minns jag min första poesikärlek, Eeva Kilpi, och letar fram den numera väldigt slitna samlade utgåva som rymmer översättningarna av Sånger om kärlek, Innan döden och Animalia.
"Jag somnar in
med ditt namn på mina läppar
Mogadon, Mogadon.
Men ibland tar idealismen överhand,
då blir jag ursinnig och tänker:
Sömnlösa i alla länder, förena er!"
Läser vidare, och inser att det är alldeles överjävligt bra, jag förstår hur hon, den underbara, vilda finskan, kunde få mej att drömma om att kunna skriva poesi, men inte bara poesi, utan sån poesi...
"Linda ömt dina trasor kring mitt upplösningstillstånd,
handskas varsamt med mig, människoson."
Båda ovanstående är ur En sång om kärlek och andra dikter från 1972, tolkade av Kerstin Lindqvist.
De bästa är långa, för långa för att jag ska orka skriva dom nu, jag är bara trött. Men om ni har möjlighet, läs då En sång om kärlek, den är underbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar