måndag 25 augusti 2008

Mummel om smålyckor

Insåg när jag vaknade att det känns - bra!

Kanske är det att solen skiner. Kanske är det att jag ska följa min yngste till skolan, och att det är något som väcker väldigt positiva känslor - jag minns lite av hur det kändes när jag gick på lågstadiet, promenaden till skolan, först genom dungen, och så smågatorna till den väg vi tyckte var stor.
Där stod en tant och såg till att vi kom säkert över. Jo, faktiskt!
Och förresten hade man ju lyssnat på Televinkens trafikskola och klistrat grejor i trafikpärmen...

Jo, nog gick vi ensamma, fast ändå inte. Vi var några stycken från samma gata. Men inga mammor eller pappor, så var det inte då, på den tiden, för sisådär tretti år sen. Drygt, då, okej...

Men ändå - det känns bra. Frågade igår hur han känner sej efter första skolveckan, och då sa han:
"Det känns bra i mitt hjärta, mamma!".

Därtill verkar de ha en riktigt gullfröken, en sån som Viveca då Sundvall nu Lärn skriver om.

Det känns....
Bra!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vad skönt att läsa. Passa på och njut av stunden. Har märkt att jag börjat gå in här varje dag för att kolla av just hur du mår.

Mummel sa...

Det gäller att hitta de där små pyttehålen av ljus i det stora mörkret - som snabbt sänker sej igen...

Jag kollar dej också.

Anonym sa...

Hej Mummel! Ja jag följer din blogg slaviskt. Tycker du skriver så himla bra o känner igen mig så väl i mycket du skriver. Vad skönt för dig att du fick må bra idag. jag däremot fick en hink kallt vatten över mig när dottern ringde o storgrät, att hon nu mår jättedåligt igen efter en period med att hon haft det riktigt bra. Orkar du..så ska jag med försöka orka?
Kram

<