torsdag 21 februari 2008

Misstag att vänta

Jag lyssnar på vinden som vrålar runt huset och har ersatt duvkurret i skorstenen.
Kanske låter jag bli att röka mer idag, eftersom balkongen blir som en tornado när det blåser...

Har väntat hela dagen. På att kontaktpersonen skulle ringa. Eller dottern. Än så länge tyst, och vid den här tiden är det väl för sent, kan jag tro.

Jag fattar inte att jag inte lärt mej. Att jag inte kan låta bli att gå omkring hålla mej i telefonerna, mobilen i hela handen, den stationära i den andra. Kolla så båda har batterier. Fjorton gånger.

Det hela kulminerade i att jag inte orkade. Gick och la mej och sov vid 16-tiden, ville bara stänga av. Och det var skönt.

Vaknade till en näranog hysterisk storson som trodde att jag var försvunnen, och höll på att ringa runt till moster och - jag kan fan inte tro det! - till morsan...

"Men kollade du inte sovrummet???", säger jag.
"Jooo, men jag såg ingenting", säger han.

Can't believe it. Femton kilos överviktig mamma i sin egen säng, bredvid dörren till sovrummet - och han ser inte.

Inte undra på att han inte kan se småsakerna han sprider över lägenheten: skitig kallingar, våta handdukar, resväskan han bara tömde på golvet i lillbrorsans rum eftersom han skulle ut och hade bråttom att hitta just den skjortan.

Livet är underbart.

Men lite roligt fick jag, eftersom han nog insåg hur det känns att inte veta var nån är, eller när de tänker komma hem. Kan vara en nyttig erfarenhet inför framtiden.

Imorgon: till vårdcentralen för provtagning. Tog blodtryck vid läkarbesök, 104/65. Läkaren tittade konstigt. Jag upplyste om att det är mitt normala, och att jag vant mej vid att vara lågtryckare. Imorgon är det lite annat krafts, blodfetter och sköldkörtelhormoner och sånt. Hypokondrin ska stävjas. Det räcker med att jag tror att jag har livmodercancer tills resultatet av cellprovet kommer om ett par veckor.

Sen: shopping. Jag ska ut och vara full imorgon. Eller ha roligt. Kanske båda? Och jag ska har nåt snyggt att ha på mej, jag har ju vuxit ur alla mina kläder under det senaste årets tröstätande...

Inga kommentarer:

<