Jag ägnar nu dagen åt att vara stolt över mej själv.
Eller försöker - det är nåt som går emot min personlighet, nämligen...
Igår kväll: efter timmar av ångest över att ta steget drog jag ett träningspass! Jag har mina träningsprogram, jag har allt jag behöver för att träna hemma, så egentligen borde det vara lätt.
Det är det alltså inte.
Men jag gjorde det.
Värmde med ett tiominuters intervallpass på den högt hatade motionscykeln, sen lätt styrketräning fokuserad på armar-skuldror-rygg-mage med hjälp av lätta hantlar, gummiband och balansboll. Sen tio minuters meditation, och 30 minuters qi gong. Qi gongen är min stretch, om man säger. Plus att det är en förlängning av meditationen.
Som avslutning bad. Med specialblandad eterisk olja från min häxvän.
Det kändes... Helt underbart. Jag sov hela natten. Vaknade och kände mej nästan lite pigg. Och som alltid undrar jag varför jag låter min självdestruktivitet ta över, varför jag bara låter bli att göra det jag vet får mej att må bättre, till kropp och själ.
Det finns otaliga ursäkter, och jag kan dom alla. Använder dom alla.
Nu gäller det bara att hålla i, och inte ta i för mycket i början. Hålla det lätt, lätt motstånd, ganska få repetitioner. Och varierat. Inte samma varje dag, fram med stavarna igen, ut och gå.
Qi gongen, däremot, borde jag verkligen träna varje dag. Och mindfulnessövningarna.
Tid. Det är alltid tid som fattas. Men nu, nu har jag tid, tid att komma igång, få rutin i det hela, och planera som om det var vanliga dagar.
Tips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar