Har nu suttit och retat upp mej...
Egentligen skulle det ha blivit ett nödvändigt och själstvättande inlägg om vad 40-årskris innebär för min del just nu, men så blir det nu inte.
Istället tänker jag utgjuta mej. Över hur inihelvete krångligt det känns att sitta och räkna ut hur man ska få sin kära dator att funka. Eller snarare uppdateringarna. På ett säkert sätt, mind you...
Nåväl. Jag har alltså uppdaterat Internet Explorer. Webbläsaren. Fungerade först inte alls. "Webbsidan kan inte..."
Ja, ni vet.
Avinstallerade skiten. Försökte igen. Samma grej. Efter jagvetintehur många timmar (dagar? Tiden är lite knepig just nu, när jag är sjukskriven och sammanbruten...) upptäckte jag att det var säkerhetsuppdateringarna som installerats samtidigt som IE 7 som gjorde att det blev så...
Försökte med allt. Allt! Det som löste saken var att jag helt enkelt tog bort säkerhetsuppdateringarna. Känns bra? Not! Därtill blev jag tvungen att avaktivera automatiska uppdateringar, vilket också är jävligt irriterande - nu måste jag kolla varenda grej, godkänna och ha mej.
Så idag. Skulle logga in här, för min 40-årskrisfundering - och då påstod datorjäveln att datorn inte accepterade cookies.
Jisses. Tog tid att leta reda på rätt ställe för att åtgärda det, också. Uppenbarligen funkar det nu, men jag vill veta varför. Varför hände det??? Inte fan har jag gjort nåt sen sist, vad jag kan minnas. Och ingen annan har använt datorn, heller, för dottern hade sin bärbara och körde på trådlöst.
Ibland önskar jag att jag i stället för en orimlig envishet då det gäller att lösa problem nån gång fått lite utbildning på datorer. Vilket jag alltså inte har. Självlärd. Envis. Rätt bra på problemlösning. Det räcker ganska långt, men uppenbarligen inte ända fram.
Och förresten: varför funkar inte stavningskontrollen här??? Orkar inte starta nytt nånannanstans, inte igen.
Lägesrapport: Dotter tillbaka till sjukhuset. Hon drog utan att säga hej då, utan att ta med sej sin varma vinterjacka - istället stal hon helt enkelt sin brors jacka som hängde här. Lånade, skulle hon säga. Men att låna utan att fråga är inte okej. Inte okej alls.
Lilleman har pappavecka.
Och jag? Jag funderar på att gå till jobbet en sväng. Om jag bara kunde hitta läkarintygen... Min hjärna vägrar berätta för mej var jag lagt dom. Mitt undermedvetna blockerar, tror jag.
För jag vill fan inte att det ska vara såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar