Misstag att dansa nykter

Stor fest, ny klänning (...och det blev svart, varför alltid svart??? Men jag köpte petroleumblå strumpor och diverse annat krafs som halsband och örhängen i samma färg för att inte vara svartsvartsvart...) god mat, trevliga människor - det blev en riktigt rolig kväll, och natt.

Och jag körde, eftersom jag jobbade hela helgen. Lite svårt var det att få med de som inte var nyktra hem där framåt småtimmarna, men när jag hotade med att de skulle få ta taxi kom det, till sist...

Jag dansade, drack vatten, dansade mer. Hela tiden medveten om att jag skulle få betala dyrt för det, och inte i svett.

Vilket jag gör. Fy fan satan, så ont jag har. Diskbråcket i ländryggen är det värsta, helt klart, för det tar mitt högerben ifrån mej, mitt friska ben. Men jag tappar vänsterarmen också, vilket gör det väldigt svårt att jobba. Och allt för att jag haft kul?!?

Det är nog vad som tar ner mej ordentligt, faktiskt. Det faktum att jag får betala så dyrt för att jag har roligt.
Jag märker ju att jag drar mej mer och mer för att gå ut och festa, jag tackar nej till fester, hänger inte med på de fantastiskt roliga vinkvällarna med tjejerna, och det tar ner mej.

Det liknar fan när jag känner mej tvungen att säga nej till allt kul för att orka med allt det tråkiga. Att min jävla kropp inte klarar av mer än just så mycket, och då blir det oftast det tråkiga: jobbet först, sen städa-diska-tvätta...

Och jag blir ledsen. Det är som om livet bara består av nödtorft. Livets nödtorft, hur kul är det?