lördag 22 november 2008

Åratals misstag kan ha lett till....

Ja, vadå?

Nu: störningar hittade både på EKG och EEG.

Hjärtat är högst troligt inget farligt, men ultraljud nu beställt.
Hjärnan? Vem vet. Det finns störningar i vänstra hjärnhalvan.

"Mamma, jag är rädd", sa hon när hon ringde efter att läkaren berättat för henne. Och jag, jag börjar prata, om att det här är bra, nu kan det ju bli lite fart på allting, nu kanske de undersöker henne ordentligt, nununu...

Samtidigt är jag rasande. Skräckslagen. Vansinnig. Skiträdd.

Alla dessa år. Alla dessa års kamp för henne, för familjen, för mej själv också, för att hon ska få hjälp med vad-det-nu-är som är fel - men ingen har ännu försökt ta reda på vad som är fel, så är det.

Kanske nu. Kanske får vi förklaring på vad som påverkar henne, ger symtom, nu. Kanske är det hjärnan.

Jag - jag är mitt i kaos, igen, med motstridiga känslor som slåss. Och i chock, kan jag tro.

3 kommentarer:

Majsanochmalla sa...

Men, kära vännen...

Det här är bra..

Andas nu djupt.. Sätt dig ner och försök ta in att "LillFia".. Kan ha fysiska förklaringar till en del av sina problem.

Om du tänker rationellt. LillFia är den hon är oavsett om ni vet eller inte vet vad de fysiska orsakerna är. Inget annat är förändrat än att ni vet om det!

Chock.. Så klart raring, rädsla visst.. Men kanske, äntligen en väg som leder er framåt.. En väg som handlar om behandlingar som "följer en väg"..

Jag hoppas det lugnar sig i era sinnen... Landar och ger er verktyg att hantera LillFias behov!

POK

Mallaserettljusitunnelnbralla

Anonym sa...

Det är svårt att hitta ord ibland. Orden blir så futtiga bland det tunga. Men jag läser och jag känner med dig. Du är en av hjältarna i bloggvärlden - för du strider för livet och kärleken. Och du kommer att vinna.

Plastfarfar sa...

Hjälplös är bara förnamnet. Nån enda jävla förbannade gång måste det väl för helvete komma en god nyhet?

Tänker på er.

<