Det är en fascinerande upplevelse varje månad, det där med ägglossning.
Är det inte mystiskt hur man plötsligt börjar fundera i sexuella termer över karlar man inte skulle titta två gånger på då det är dags?
Jag är glad att jag brukar inse varför ganska snabbt. Typ innan jag tror att jag faktiskt blivit galen på riktigt.
Det går ju över rätt snabbt, menar jag. Och då är allt som vanligt igen...
Vi har varit hos Dottern, som har helgpermis. Pojkvännen är där, hon är inte ensam, så jag förmodar att jag kan vara ganska lugn...
Till skillnad från den stackars lille kattungen hon skaffat, den som fått ha en massa fostermammor nu när matte varit på sjukhus. Han är inte lugn. Populär hos lillebror, som viskade: "Det är roligt att vara här, mamma..." när vi fått kaffe och glass och en mugg vatten till den som inte drack kaffe.
Han var rädd för kissekatten, den lille. Men vägrade att erkänna det.
Jag har ett nytt sår, ett kattklosår. Det var längelängesen, och jag längtar fortfarande efter den stilla ro en katt kan ge.
När den vuxit upp, vill säga - lillebror och kissekatt rev nästan lägenheten, och jag var nog den som spann mest där.
En underlig känsla. Nästan som normalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar