Cirklar som blir samma mummel...

Igår kväll ringde kontaktpersonen från hvb-hemmet.

Det är tufft nu. Negativt. Attityden är välkänd, och inget kommer att ändras så länge dottern inte hittar nån som hon känner förtroende för.

Just nu är hon tydligen inne i sin vidriga tystnad, och då är allt blockerat.

Jag håller mej på distans, och när jag förklarade varför fick jag oförbehållsamt medhåll från kontaktpersonen - och det var skönt. Jag tror jag gör rätt i det. Känner hon inte att det här är hennes grej kommer det att gå åt helvete med alltihop, det är jag säker på.

Annars har vi magsjuka.
Det är inte att rekommendera.

Väldigt typiskt är det också: så fort jag fokuserar på mej själv och min livsnödvändiga fysträning blir jag sjuk...
Undra på att jag skaffat mej nån sorts undermedveten blockering som är så hindersam!