Misstag att hoppas

Jag lovar, mot bättre vetande, min dotter att jag inte ska ge upp.

Jag fortsätter.

Men hur? Vi kommer ingenstans, och det tyngsta argumentet för utskrivning ("hon är myndig, vi måste ta hänsyn till hennes önskan") betyder inget nu när hennes önskan är inskrivning igen.

Så nu är jag officiellt, och ganska högljutt får jag erkänna med skam i rösten, Osams...

Med socialen. Vad som än sägs om psykvården: de gör allt för att hjälpa henne. Så icke socialen. Alla bleka uttalanden, som t ex att det är möjligt för henne att få vård upp till 21 års ålder, det är inte kört för att hon skrivs ut från behandlingshemmet, visar sej vara skitsnack.

Drunknande i den ekonomiska krisen, med sjunkande statsbidrag till kommunerna och nedskärningar.
En individ betyder noll och intet i den politiska ekonomin. Och jag kommer på mej själv med att fundera över prioriteringarna som görs: mitt barn, denna unga kvinna som har enorma resurser men är psykiskt störd och behöver ett stort, stort stöd just nu, får ingen behandling. Men den där obotliga alkisen som kommer att ta återfall direkt då han kommer ut, han får det.

Jag skäms över mej själv, de där tankarna är ovärdiga, man kan skall bör inte ställa människors liv emot varandra på det viset - men hur kan jag inte??? Jag vet ju åtminstone två missbrukare som just nu får vård som inte är ett dugg intresserade av att hålla sej nyktra, de får en tids "semester", får vila sej, får ge kroppen en tids paus, och givetvis undrar jag hur besluten tas i dessa spartider.

Hur tänker soc? Beror det på vem som just den dagen sitter och fattar beslut?

Och hittills är den enda motivering jag fått till varför de ändrade allt efter det där mötet "...jag fick nya direktiv från min enhetschef..."

Intressant: läkaren, som satt med på det där mötet i augusti, ställde samma frågor som jag gjorde angående varför utslussningen försvann, varför socialförvaltningen dagen efter vårt möte där alla var så överens ändrade på allt...

Oj, glömde nåt... Förutom ovanstående sägs även: "...jag skulle ha läst journalen bättre..."

Fy fan. Dessa papper... "Det står i våra papper", säger de, och då spelar det ingen roll om det som står i deras papper inte har nåt med verkligheten att göra, andras verklighet, vill säga. Det som står i socialens papper är Verkligheten, om ni inte visste det.