fredag 28 november 2008

Mummel om utmattning

Nu är det både fysisk och emotionell utmattning, tror jag.

Såhär: vakna, gråta, ta första samtalet. Stånga pannan blodig. Gråta igen. Nästa samtal. Och så vidare.

Mellan: jobba, sova. Inte äta värst mycket. Åtminstone inget nyttigt. Har inte lyckats ta mej till affären på hela veckan, för mycket annat att hinna med.

Läge: utskriven dotter. Inte klart med medicinutdelning, eftersom ingen vill betala. Psykiatrin säger att de kan erbjuda hämtning varje kväll. Vilket inte kommer att fungera, hon kommer inte att fixa det.
Kommunen säger: landstinget har dragit ner på sin hemsjukvård, den finns på kontorstid. Landstinget har visserligen köpt tjänsten hemsjukvård från kommunen - men bara för somatiskt sjuka, inte för såna med psykiska funktionshinder...

Hänger nån med?

Där satt vi, på vårdplansmöte, med kommun och vård och mej och dottern och alla var överens om att det är helt nödvändigt att nån kommer med medicin åt henne på kvällen, eftersom det är då hon brukar glömma att ta den. Så samlar hon på sej en bunt piller, särskilt om hon får hämta 3 gånger i veckan.
Okej. Alla ense. Borde inte vara problem. Men: se ovan.

Ringer och ringer och gråter och gråter och undrar vad de här rent fysiska felen de hittat kan innebära. En störning i vänster temporallob - kan förklara mycket av hennes symtom. Hjärtat? Ingen fara, hon ligger på vad som betecknas som normala värden trots att båda hjärtklaffarna läcker. Koll en gång per år, om hon inte får symtom.

Men ändå. Att det ska krävas att en läkare med utbildning i annat land, ett land där man tydligen ser på medicin holistiskt, ser att människan är en helhet med kropp och psyke, inte kropp eller psyke - det är inte riktigt klokt.

Och det värsta i sammanhanget är att läkaren, som btw råkar vara dubbelspecialist, psykiatri och neurologi, får fan för att h*n är "för somatisk"...

Världen är vrickad, och jag också. Mer vrickad för var dag som går, och just nu önskar jag verkligen att jag inte (ännu en gång...) sagt nej till lite lugnande piller...

Adventshelvetet måste också ordnas, annars är jag inte värd mycket när lilleman kommer.

Mañana...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mummel, jag är helt mållös ... Har inte läst din blogg tidigare och känner inte till din (er historia)Men jäklar vad tufft du har det!

Och att det verkar vara samma visa överallt med oenighet mellan kommun och landsting!

Försök ta det lugnt med adventshelvetet. Gör bara det absolut nödvändigaste.

Mummel sa...

Gör bara det nödvändigaste - till att börja med...
Sen ynglar det liksom av sej på nåt vis - om jag nu ska byta gardiner är det väl lika bra att putsa fönster.

Men nu - är jag trött... Och måste klä på den jävla soffan, varför låter jag den lilla ungen käka cocopops till helgfrukost där?!?

Majsanochmalla sa...

Mummanraring..

Inga ord finns.. Det är en skam, utan Guds like..

Pok

Mallakramarombralla

<