Vaknar till regn, med svidande mage.
Fyller på med lite kaffe, så att svidet inte ska känna sej som att jag inte bryr mej. Men jag har mjölk i, det har jag, för jag köpte mjölk igår. Köpte mjölk och lämnade in skruttbilen, jag gjorde faktiskt saker igår, det måste jag komma ihåg.
Kommer jag inte ihåg det så klarar jag mej inte.
Måste ringa mamma också, annars kommer hon väl och bankar på dörren igen för att kolla om jag lever.
Lever jag?
Andas gör jag, och rör mej, och det mesta av kroppen är varm. Inte fötterna, men det är neuropatiskt så det är inget att göra åt, bara smacka på ett par raggsockor.
Och den som har raggsockorna på, den lever nog.
Liv har jag däremot inget just nu, och kanske är det just som det ska vara. Kanske skulle jag inte orka med ett enda dugg liv nu, kanske måste jag lägga all kraft jag har på överlevnad istället.
Så är det nog. Så bestämmer jag helt enkelt att det är, för då skär jag raskt och fint bort åtminstone en orsak till ångest.
Regnet gör vare sej till eller ifrån. Jag tycker rätt bra om regn, så länge det faller neråt och inte sådär skånskt horisontellt... Ljudet lugnar. Det kan man lyssna länge på, regn mot takljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar