Jag har sagt det nu.
Inte direkt till henne, men till den personal som ringde igår för att fråga om permis. Jag sa att jag inte har fått nån information om hur utslussningen är planerad, och nu anser att bollen ligger hos socialen.
Att jag inte kan ta ansvar. Inte orkar, faktiskt, eftersom jag befinner mej i mörker när det gäller hur soc tänker.
Och jag är i ett riktigt svart hål när det gäller hur jag själv tänker. Det är ... Rätt vidrigt. Självförakt är aldrig bra för själen. Kanske den går sönder nu, och blåser bort i små svarta bitar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar