Jag är fången i en radie som motsvarar de bärbara telefonernas räckvidd.
Det finns inga alternativ, jag måste vara tillgänglig per telefon, och då kan jag tala om att 88 kvadratmeter är klaustrofobiskt så det förslår.
Jag funderar på att städa, riktigt storstäda, med fönstertvätt och gardinbyten och rensning av avlopp i hela fridens namn, men inser att det bara skulle få mej att må ännu sämre.
Dels därför att det är min mors sätt att hantera krissituationer och rebellen i mej ännu är för stark för att jag ska förfalla så till den milda grad.
Dels därför att det skulle innebära att även den fysiska delen av mej kollapsar och det orkar jag fan inte nu.
Mina smärtstillande räcker inte till en sådan storstädning. Och om kroppen ger sej också, vad har jag då kvar?
Ett qi gong-pass, då? Orimligt. Det kräver lugn och en meditativ stämning. Saknas helt här i de fyra rummen. Inte en lugn fläck finns det. Inte ens i köket, mitt älskade kök där jag annars lever så stor del av livet med tidningar, böcker, kaffe, småprat, matlagning...
Kan inte ens laga mat. Har ätit två Falurut med Kalles randiga på, äckligt som fan, men det finns inte mycket annat att tillgå. Singelveckan ger tomt kylskåp.
Kanske sova? Bara gå och lägga mej, proppa in lurarna i öronen och sätta på en skiva med naturljud (Scandinavian nature sounds eller så), eller Music for wellbeing.
Moahaha..... Kan se mej själv kasta cd-spelaren i väggen och bryta skivor i småbitar, bitar som är som de där som tonårstjejer använder för att rispa sina armar med så blodet flyter. Grafiskt. A statement.
Men vad är det egentligen för statement?
Upplys mej. Jag fattar inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar