I natt sov jag tvåochenhalv timme.
Resten av tiden satt jag och försökte låta bli att kräkas av ren skräck.
Tänk om? tänker jag hela tiden. Tänk om jag hittar henne skadad, eller om den lille gör det, tänk om hon inte kommer hem, tänk om hon försvinner?
Det finns inget jag kan göra. Spela på gehör. Det kan jag, egentligen, men bara på fiol och piano, inte i verkliga livet, jag vill ha kontroll, jag vill kunna planera, jag vill fan veta, ha facit.
Kanske överlever vi alla. Kanske är det nån som dör - jag, eller hon. Hellre jag.
Men vad händer då med den lille?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar