Den kväljer. River. Sliter. Ger upphov till en helt livsfarlig letargi.
Jag vet inte vad jag ska ta mej till för att bryta skiten - vill fan inte ringa nån stackars vän och böla och gnälla och ynka mej - så jag cyklar till affären. Det är ju kanelbullens dag, jag måste baka kanelbullar!
Handlar. 3x2 kg vetemjöl. Två kilo strösocker. En liter Ekologisk Gammaldags mjölk. Ett kilo smör. Fryspåsar, både 1- och 2-liters när jag är igång. Ett rör Pringles cheese and onion.
Möter gammal älskare utanför affären, hej, hur mår du, och jag svarar "Skit!" och ser honom rakt i ögonen, där har du din fege fan, tänker jag. Kanske. Han får en ytlig skräckhistoria baserad på sanningen och ser otroligt lättad ut då jag kastar mej upp på cykeln och trampar hem.
Så gör jag nu. Svarar alltså rakt på när människor frågar hur jag mår. Så får man inte göra, absolut inte, det är nästan så att det står i strafflagen, du skall icke svara ärligt på frågor om hur du mår. Kanske står det t o m i Bibeln?
Cyklar hem. Packar upp varorna. Uppmärksam läsare noterar att det fattas nåt. Jäst.
Jag har ingen jäst! Eller den jäst jag har är patetiskt förtorkad med bäst-före-datum länge, längesen...
Inga kanelbullar idag. Det var tur att jag köpte chips. Det var tur att bästa vännen, LillSys, ringde. Vi kan hulka i varsin ända av telefonen länge i taget utan att det verkar det minsta konstigt, eller känns obekvämt för nån av oss. Fan, vi delade ju rum tills vi var typ tio, tolv år, vi känner varann rätt bra. Hon gnyr just när hon somnar, bara ett litet litet ljud, men ett sånt där som sänder elektrisk chockvåg igenom en när man håller på att somna själv och orsakar klarvakenhet. Därtill var hon mörkrädd och skulle ha nattlampa och jag kan inte sova om det inte är becksvart och morsan gick förstås på hennes linje eftersom hon var lillasyster och jag som var två år äldre borde kunna..... Jaja. Barnkammaren var en nattlig krigszon, och hon är den människa som står mej närmast i världen.
Och jag blev så desperat i jakten på trygghet och struktur att jag gick med i ABs viktklubb. 398 spänn för ett halvår, och det första jag ser är Lingonfrukost. Aldrig äter jag lingonsylt och müsli, hellre döden. Det får bli havregrynsgröt och torkade aprikoser i stället, det gills väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar