En förutsättning för att överleva krissituationer är en förstående omgivning. Jag inser nyss att jag har en evinnerlig tur, eftersom jag inte bara har en underbar chef utan två.
"Du vet att vi stöttar dej", sa han, och sprang t o m och kollade om jag glömt min mobilladdare på mitt skrivbord.
Det hade jag inte. Så nu har jag panik för den saken också, snart slut på batterier i mobilen och ingen laddare hittar jag.
Passade också på att ge lite tips till chefen, det är en hel del grejor jag upptäckt under min resa i underjorden som jag anser ska/borde uppmärksammas. Till exempel att ungdomar på glid inte får hjälp om de har ansvarstagande föräldrar, de måste slå i botten först. Börja knarka eller hora eller stjäla, då kan Myndigheterna göra nåt. Kanske.
Som ansvarstagande förälder har man inte en chans mot allt som omger det mer och mer uppenbart sjuka barnet: kompisar, internet, böcker som Vingklippt ängel.
De eldar på varann, och en förälder är inget annat än en relikt, som förmodligen borde ha dött för längesen och helt säkert inte vet nåt om nånting.
Nu måste jag söka efter laddaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar