En positiv sak: månadens bok från pocketklubben damp ner på golvet i hallen nyss. Jo Nesbös (fast det ska vara med norskt "ö", som jag inte orkar klura ut hur jag skriver), Kackerlackorna.
Ännu bättre: nästa månad kommer jag att få nr två om Maisie Dobbs, Jaqueline Winspears mysiga deckardam i 1920 och 30-talens Storbritannien. (Ja, jag älskade Agatha Christie med glöd i min ungdom, och läser fortfarande om pocketraden då och då... Har ett gäng jag köpte då jag rymt min kos efter min skilsmässa, en vecka på Korfu alldeles ensam och ifred, och alla pengar jag tänkt lägga på utflykter och sånt gick till engelska pocketböcker. Är man anglofiliskt lagd så är man. Dorothy Sayers funkar också.)
Tankehopp: jag såg till min stora glädje att Susan Coopers En ring av järn filmats (och förstås heter nåt engelskt, The Dark Rising, tror jag, men ändå) vilket ger möjlighet att plocka fram serien om Ljuset och Mörkret och tvinga lilleVild att lyssna på i många många kvällar... Oh bliss! som min anglofiliska sida genast utbrister.
Barn är praktiska på så sätt. De ger oss vuxna möjligheten att återuppleva vår egen barndoms favoritböcker, och ganska ofta hittar jag lager jag som barn förstås inte upplevde. Tove Jansson är ju perfekt i det avseendet.
Min äldste son och jag högläste Ringen-böckerna under ett par års tid. De är tjocka. Och ordrika. Och vi älskade varje sekund. Var kväll var en gåva, en stunds läsning tillsammans ger band som inget annat gör.
Alla mina ungar har ett abnormt stort ordförråd då de börjar skolan. De två äldsta la tyvärr det där med läsning mer eller mindre på hyllan då de blev äldre.
Jag lägger skulden på internet. På data- och tv-spel. På det Margareta Strömstedt kallade "berövandet av långtråkighet". Ingen tid eller ork kvar till fantasilanden inuti de egna huvudena.
Nu använder jag böcker som flykt, och håller mej till lättsmältheter för det mesta. På gång just nu: Helene Turstens senaste om Irene Huss och gänget i Göteborg. Jo Nesbö (med norskt "ö") som sagt. Peter Gissy som ljudbok och där ligger Tove Klackenberg, Camilla Läckberg och Liza Marklund och väntar på att bli hörda...
P.S. Glömde ju alldeles den allra bästa saken i sammanhanget: tre nyhämtade Fred Vargas! Hittade i engelsk översättning, och eftersom jag är omåttligt förtjust i denna fransyska beställde jag genast - och nu har de kommit! Inte bara svartsvartsvart då man har goda läsupplevelser att fly in i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar