Sånt här fascinerar mej oerhört.
Liksom att det ska vara så satans kul att varva upp mopeder utanför mitt fönster just när de jävla kajorna slutat sitt godnattsnackande i trädet intill huset. Varva upp, och sen dessa teenisar som målbrottsbrölar och fjortispiper.
Ingen kvällsfrid alls, med andra ord.
Fast vem behöver kvällsfrid?
Jag tänker på hur fullkomligt misslyckad jag är som människa, som kvinna, som mamma, och undrar varför jag inte tänker mer på att ta livet av mej. Det var värre förr, kan man säga i just det ämnet, men det berodde på en medicin jag åt. Neurontin, mot nervsmärtor. Gav ruggiga konkreta självmordstankar, det.
Så nu har jag allting klart: metod, ställe, begravning. Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå på begravningen. Hade jag bestämt. Nu vet jag inte.
Döden fascinerar mej fortfarande, men trots all skit har jag faktiskt inte funderat på det där med att själv göra slut på det på ett tag. Trött är jag, men inte riktigt så trött. Tror jag.
Moppekidsen har tagit en tur, men återkommer snart om jag inte hör fel. Tänk om de väcker de jävla fåglarna???
Hur äckligt som helst är det när de kommer på kvällen för att bädda ner sej i sitt träd, tjugo meter från min balkong. Wooosch! låter det, ett sus som av en stark vind, och så de där massorna av mörka fåglar, hundratals, i våg efter våg, och det ser verkligen ut som om de siktar på mej. Kan ha att göra med att jag är skiträdd för fåglar, tillochmed små svartvita flugsnappare är jag rädd för.
Min mor berättade en skräckhistoria om ett par svartvita flugsnappare i våras, alla mina fördomar besannades. De gjorde ett hostile take-over av en holk, snapparna. Ett stackars blåmespar som kläckt en kull ungar attackerades av de svartvita krigarna så fort de försökte komma in i sin holk för att mata sina ungar, och så höll det på tills de stackars små pippiungarna svultit ihjäl...
Då tog dom över, flugsnapparna. Läskigt va?
En av de få sorter jag tyckt vara lite söta, de svartvita flugsnapparna. No more. Barnamördare är dom. Och naturen fascinerar i sin naturlighet. Hade de varit människor skulle jag kallat dom grymma, men hur definierar man fåglar i det sammanhanget?
Vill ha holk. Måste lägga ägg och reproducera arten. Holk upptagen av annan art. Se till att köra ut dom, förstås. Tror inte att de funderar över andras ungar, lika lite som människor tycks göra det i dessa dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar